Gatan i Chinatown är fylld av affärer och restauranger. Längre fram mellan två affärer ser jag en oansenlig vit presenning som är spänd framför en dörr och en maskin som står på marken under presenningen.
Vid första anblicken skulle man kunna tro att man håller på att måla om fasaden. Men så ser jag att maskinen som står på marken är en grov symaskin. Jag blir nyfiken och tittar in och hinner precis se två personer som arbetar som skomakare i det minimala utrymmet, knappt större än en redskapsbod, innan kvinnan far upp och i raseri skriker något på kinesiska mot mig och hytter med något som liknar en kofot.
Om jag inte förstod ett ord av de kinesiska svordomarna så förstod jag utan problem att den viftande kofoten var det internationella tecknet för ”dags att gå vidare”.
Det var dagens första hot om stryk i Chinatown. Men dagen var bara ung…
Bli först att kommentera